Resten av Australien (6-20 april)

Då jag varit kass på att uppdatera bloggen känner jag att jag måste skriva lite mindre detaljerat om vissa delar för att någonsin hamna någorlunda hamnat i fas... i skrivande stund är jag i Hiroshima och ska alltså skriva om saker som hände för över en månad sedan.

När vi kom tillbaka från Fraser hade vi två slödagar i Hervey Bay igen innan vi begav oss ner till Brisbane. Inget spännande att berätta från dessa dagar mer än att jag investerade i en amerikansk fotboll som fått nöjet att bli rundkastad av mej och mina medresenärer åtskilliga timmar :P

Därefter begav vi oss ner till Brisbane för att lämna tillbaka hyrbilen. Lite sorgset efter att vi hållit följe i två veckor, lite trist att skiljas från friheten att kunna röra sig hur man vill. Brisbane måste jag säga va ett av de sämre stoppen i Australien.. finns säkert en del att erbjuda om man vill ut och kröka. Har iaf fått höra från flera andra källor att de delar min åsikt om Brisbane. Det enda nämnvärda som gjordes i B-town var ett besök på IKEA... som för övrigt var allt annat än enkelt att ta sig till. Efter den obligatoriska "rundan" och en portion köttbullar med mos begav vi oss.


För att ta oss vidare utan bil blev det till att ta Greyhoundbussen. Nästa destination var Surfer's Paradise. Många har talat gott om detta ställe, så förhoppningarna var höga. Men då det börjat dra sej mot höst, och dessutom lite oflyt med vädret va jag måttligt imponerad. För att sammanfatta är Surfer's en tillflyktsort för rika Australiensare och en partystad. Fräscha butiker och en schysst strand, men inget unikt i sej. Gicj ut en kväll där, men kan säga att det kändes mer som Cypern än Australien den kvällen... inte riktigt vad jag är ute efter med den här resan.


Efter 4 dagar i Surfer's reste vi vidare till ett annat omtalat ställe, Byron Bay. Måste säga att jag gillade det mycket bättre. En stad med lite mer gammaldags känsla. haha... eller rättare sagt känns det som att staden fastnat i 60-talet :P Om Surfer's är typ Paris Hilton kan Byron liknas med Cat Stevens... eller någon liknande. Mer avslappnad känsla och finare omgivning bidrog till en bättre vistelse här. Förutom ett gäng öl blev det promenad till Australiens mest östliga punkt... Hade gärna bytt de fyra dagarna i Surfers mot fler i Byron, men men. Inte så mycket man kan göra.


När vi gav oss av från Byron Bay bestämde vi oss för att ta en nattbuss. Haha, antingen kan man se det som att vi inte ville slösa EN HEL DAG av den lilla tid vi hade kvar på en buss... eller att vi tänkte att man kan spara en natts boende i utgift :P Kanske inte deet smartaste av val. Bussföraren körde som om han hade sin gravida fru på bussen och va tvungen att ta sig till sjukhuset, så det blev inte så mycket sömn alls tyvärr.

Så äntligen i Sydney, det första man möttes av var en smått kylig luft. De drygt 50 milen vi reste under natten visade sig göra en mycket stor skillnad. I alla fall om man ser till skillnad mellan morgon/kväll och mitt på dagen.

I Sydney blev det en hel del sightseeing då det finns en del att se. Botaniska trådgården, operahuset, ochThe Rocks (gamla delen av Sydney). En tur till Bondi beach och dessutom lite umgånge med studiepolaren Christoffer som pluggat i Sydney det gågna året.

Sammanfattat var Australien riktigt trevligt. Lite dyrt kan det kännas... iaf om man innan varit i Sydostasien. Men mycket att se och bekvämt väder. Var lite orolig för vädret inför resan. Enligt källor skulle det vara kallt, vilket det oxå är i vissa delar av Australien, men det var över förväntan.

Den 20e reste jag sen vidare till Auckland i Nya Zeeland.

Fraser Island (3-5 april)

Så vaknade man då äntligen på morgonen då vårt sällskap skulle styra skutan mot Fraser. Lagomt roligt va det då när man tittade ut genom fönstret och möttes av spöregn. Men skam den som ger sig. Så vi käkade frukost och gav oss iväg.

När vi så kommit cirka 50 meter i regnet i vår hyrbil, en Land Rover Defender, märkte vi defekt nummer två på bilen... eller förresten, defekt nummer två. Den första var att det inte gick att låsa varken baklucka eller bakdörrar på fordonet, logiskt nog gick det på framdörrarna. Så om tjuvarna var smarta nog att bara kolla bakdörrarna var det fritt fram att plundra bilen... nog om det. Defekt nummer två (ja, det blev ett litet instick där) var alltså att bilen inte kunde hålla tätt. Skulle prata om bilens defekter i ett bra tag till... men känns som om det inte är värt tiden att skriva mer om det. Då det förmodligen inte är det ni vill läsa om :P



Efter en ca 30 minuters färjtur var vi så på Fraser. Kändes riktigt skönt att vara på plats. Däremot visste vi inte exakt vad vi skulle förvänta oss, så det kändes som en bra början då vi efter fem minuters körning hamnade i kö. Nyfiket hoppade jag och Gustav ur för att kolla vad det handlade om... visade sig att ett träd hade blåst över vägen. Men med lite tur i oturen så hade ett av ekipagen med sig en yxa, så det var bara att sätta på sej den rödsvart-rutiga kepsen och börja hugga.

Den första dagen på ön skulle bli den kanske minst spännande av de tre. Vi tog oss från västsidan till östsidan, för västsidan var tydligen lite offlimits av någon anledning. Tror det fanns krokodiler där. Hur som haver körde vi sedan upp för kusten längs stranden (en av få vägar som gick norrut). En upplevelse som var ny för oss alla. Men efter ett tag blev man lite less på det... så som ett brev på posten kom tidvattnet och tvingade oss upp på en väg som vi blivit rekommenderade att åka av hyrbilsfirman som fixade vår "grymma" bil. Det visade sig vara riktigt dumt. För de kommande 4 timmarna skulle vi komma att tillbringa på en skogsväg där man som snabbast kunde åka 20 km/h. detta på grund av rötter, backar, gropar, stenbumlingar m.m. som verkade vara strategiskt utplacerade på gatan för att göra det så besvärligt för dagens förare, Bengan, som det gick. Lagomt till tidvattnet dragit sej tillbaka tillräckligt för att kunna köra längs kusten kom vi tillbaka. Sådär härligt less på bilen och den skumpiga 4 timmarsturen beslutade vi att slå läger vid Eli Creek inför morgondagen.

Eli Creek och Maheno Wreck

Dag två blev det också en hel del transporter. Men vi gick ned längs Eli Creek och stannade till vid ett gammalt vrak som låg på stranden. Längst upp norrut besökte vi även ett ställe som kallades Champagne Pools. Det var en mängd klippor som var lägligt placerade vid kusten... sådär precis rätt höjd för att tidvattensvågorna skulle kunna skölja äver kanten och fylla upp dess hålor med vatten. Så där badade vi en stund innan vi begav oss söderut igen för att campa. Till vår förvåning såg vi helt plötsligt vid horisonten en något som verkade vara en vält bil... och det visade sig mycket riktigt vara just det. Det mest olustiga var att det var ett gäng vi pratat med vid Champagne Pools som råkat i onåd med sanden... men sån tur var så skadades ingen allvarligt. De skulle tydligen ha vejat för en Dingo och då grävt ned ett av framdäcken i sanden... Det ska nämnas att vi under dag två även tänkte åka till Lake Wabby. Men trots att det bara finns typ 5 vägar på hela ön lyckades vi hamna fel. Som resultat hann vi aldrig dit innan mörkret började tränga sig på. Så vi fick snällt skjuta upp det en dag och bygga camp innan det blev för mörkt att få upp tälten.

Därför kallas det Champagne Pools

Vacker soluppgång

Dag tre blev den absolut bästa av dagarna. Med besök på Lake Wabby och Lake MAckenzie rundades besöket på Fraser av på ett lysande manér. Vädret var dessutom prima. Lake Wabby var riktigt coolt, en stor sanddyna mitt ute i skogen med skön i botten av en stor sluttning. Vi blev som femåringar och trotsade skyltarna om att springa ned med nöje... sen grävdes det en stor grav som vi begravde tre av oss i. Mycket roligare en vad det kanske låter :P

Lake Mackenzie var en vacker sjö med glasklart vatten. Detta gladde mej och Magnus. Vi ägnade flera timmar åt att fridyka i vattnet... roligt att testa hur djupt man kunde pressa sig att dyka. Lite synd att vi inte fick veta hur djupt det var bara :P

För att summera så va Fraser riktigt roligt. Det va ett tag sedan man sov i tält ute i det vilda. Dessutom vaggades man till sömns av havet som ständigt brusade genom tältduken. Vår dygnsrytm rubbades ganska bra oxå. Här påbörjades en period där man vaknade runt sex och somnade innan 21... Måstena är iaf Lake Wabby, Lake Mackenzie och Champagne Pools.

Lake Wabby, Hoppbild, Lake Mackenzie

Osynliga tak = hål i pannan

Efter en mellanlandning i Australiens "kötthuvudstad" Rockhampton var vi i Hervey Bay. Staden som läg närmast färjan som skulle ta oss till Fraser Island. Vårt Hostel hette Friendly Hostel... men visade sig vara allt annat än Friendly. Strax efter att vi checkat in och kånkat upp väskorna skulle jag gå ner och fråga i receptionen om deras internet... bara det att jag testade en annan väg ned från övervåningen denna gång.

Detta visade sig vara ett dumt val, även om jag vill anse att min skuld till skadan är minimal, i efterhand. För när jag skulle ducka för en strategiskt placerad gren, som ett träd retfullt hängt ner mitt i trappan så small det bara till... innan jag fattat vad som hänt började det droppa blod, efter att ha skrikit ett vrål över besvikelse att det skulle hända nu... vi har ju inte tid med sånt hääär! Det visade sig att jag slagit huvudet i en takkant som praktiskt nog oxå var grön som grenen som hängde ner... så när jag duckade under grenen böjde jag mej rakt in i kanten...

Mina medresenärer trodde mej inte riktigrt först när jag ropade att jag blödde... men gav med sig ganska snabbt då de såg det. Vi stoppade blödningen och begav oss sen till akuten för att kolla om det behövde sys. Till min glädje har ju Sverige avtal med Australien (för övrigt det enda av de jag rest/kommer resa i), så jag fick gratis sjukvård. Så efter att ha fyllt i ett formulär med uppgifter om födelseår och passnummer med mera fick jag efter 20 minuters väntan träffa en läkare.

Han synade såret och frågade lite om stelkramp... jag sa att jag hade fullt skydd. Så han ville se vaccinationskortet, typiskt nog var det på engelska. Jag sa stolt att jag hade alla fyra... men han replikerade snabbt att man skulle ha fem för att vara "home safe" så att säga. Antagligen tog jag den femte i skolan och inte hade det på mitt vaccinationskort.. men lika bra att ta en till bara för att vara säker. Det va ju ändå gratis :P

Förutom sprutan fick jag ett par häftstift i huvudet, mycket roligt såg det ut, verktyget han häftade med såg ut som en vanlig häftapparat, det kändes lite sådär också när stiften trängde in. Sån tur var stoppade denna lilla skada inte resan till Fraser vilket vi varit rädda för... med tanke på infektionsrisker med mera.

Dagen efter var det meningen att vi skulle skaffa tält för att kunna bo på stränderna på Fraser Island. Men då ingen verkade vara villig att hyra ut bara utrustningen fick vi hyra EN TILL BIL för att komma iväg. Men vi fick iaf en bra deal... den nya bilen var ett uppenbart nerbyte vid första anblicken, men vi skulle få reda på mer nackdelar så småningom... det får du oxå. Nästa inlägg får ni veta lite mer om Fraser.

Stiften och spår i hatten från kollisionen

Med en fransk kapten runt Whitsunday

Efter floppen på Magnetic Island så tänkte vi göra ett nytt försök. När vi kommit fram till Airlie Beach, började vi genast leta efter båtar som skulle kunna ta oss ut på Whitsunday islands. Hade fått höra av flera, både mer och mindre pålitliga källor, att det skulle vara grymt.

Efter att ha letat efter en båt som ska kunna ta ut oss de närmaste dagarna så fick vi till slut nys om en båt med en fransk kapten... då slog jag näven i bordet och sa "vi tar det" på en gång. Med en fransos bakom rodret kan det ju inte gå fel. Framförallt kan man ju iaf skratta lite inombords åt den underbara dialekten :P

Vår båt Walzing Mathilda

Seglatsen sträckte sig över tre dagar med två övernattningar till havs. Allt ingick, så det enda vi behövde tänka på inför resan var att fylla på ölförrådet, tom solskydd ingick om man inte ville ha sin egen... men då vi ville använda olja för att steka, och inte deras 30+ spf nyttjade vi inte det generösa erbjudandet...

Hytten vi sov i,trångt och mysigt

För att sammanfatta aktiviteterna så var inte alla lika vana vid vågornas svallande som oss... Gustav fick armen nersprayad av en spansk spya bland annat. I övrigt blev det en del snorkling och ett par landstigningar för att se vad öarna hade att erbjuda. Whitehaven beach va riktigt häftigt. Har aldrig varit på en strand med mer finkornig sand, eller så vit för den delen. Glada koreaner och sol fanns det oxå... haha. Har aldrig förstått asiaters förtjusning för V-tecknet på kort. Varje kort de tar ska de posea med det...

Vi klarade oss iaf i land och begav oss efter en till natt i Airlie Beach, som är portstaden ut till Whitsunday, innan vi åkte vidare mot Fraser Island.

Lite blandad kompott från seglingen, bland andra det vackra Whitehaven

Med hyrbilen mot Magnetic

Efter att ha hämtat hyrbilen från Britz bar det av söderut längs kusten. Kändes riktigt skönt att få resa med den frihet som bilen ger.

Första stoppet bestämde vi skulle bli Magnetic island. Turen ner till Airlie Beach och Whitsunday Islands bedömde vi som en allt för lång resa att avverka på bara en dag. Detta skulle komma att visa sig vara ett av de sämre besluten vi fattat... eller det kändes som det den kvällen sen när vi kom fram iaf.

Efter att ha kommit fram till Townsville efter ett antal timmar i bilen väntade vi spänt på att färjan skulle ta oss över till Magnetic Island. Eftersom färjbiljetten kostade 1500 för 30 min färd ökade våra förväntningar ytterligare... bara för att slås i botten när vi efter en timmes letande hittade vårat boende. Lämpligt nog hade stället bytt namn sen broschyren trycktes... så det av lite svårt att hitta. Till råge på allt visade det sej att rummet vi skulleflytta in i var nersunkat av andra, och luktade kadaver. Vi gick och bad om ett nytt rum, och fick det iaf (mot en kostnad förstås, sen om det var ett strategiskt val av dem eller inte att lägga oss i det rummet kan diskuteras). Dagen hade urartat ganska rejält. Så vid det här laget var man både vrålhungrig och smått förbannad.

Måste tilläggas att toaletten, som åtminstone var vår egen, såg ut att vara hämtad från en skräckfilm. Ljuset där inne var bokstavligen blått!

Dagen efter när besvikelsen lagt sig något tog vi oss till Koala Village. Fick en guidad tur med visning av fåglar, krokodiler, ödlor och koalor bland annat. Bilder kommer nedan.

Summa summarum efter den andra natten blev att det kanske inte var så hemskt som det kändes första kvällen. Då var det bara den berömda "kaka på kaka"-effekten som spelade oss ett spratt... men om man nu måste skippa något på resan så kan man ha roligare för pengarna än att åka till Magnetic Island.

Nästa stopp är Airlie Beach och Whitsunday Islands.

Nu kan förresten alla kommentera inläggen och inte bara de med konton på blogspot... hade missat att jag hade en spärr. Det är säkert många av er som varit sömnlösa över detta, så äntligen kan ni utan facebook skicka hälsning här.

Cairns gyttjestaden nummer ett! (22-25 mars)

Efter en sömnlös flygtur till Cairns via Melbourne var vi då framme vid första destinationen på vår resa längs Australiens östkust. Då ingen av oss lyckats sova något på våra respektive flighter blev den första dagen mest bara en liten mjukstart på vistelsen. Vi handlade lite och kollade runt lite längs turiststråket "Esplanade" som vi prakiskt nog även bodde på. Fint placerat längs kusten... med det enda problemet att det nästan alltid var lågvatten. Så det enda man såg längs kusten var ett enda stort gyttjebad!

Utsikten från kustlinjen

De hade dock en lösning på detta problem genom att bygga en lagun längs stranden som kunde användas som substitut. Där spenderade vi många timmar de första dagarna. Kändes lite konstigt att vara i ett engelskspråkigt land... tog faktiskt ett par dagar innan vi vande oss med att vara i Oz!

Den blå lagunen, verkade nästan vara svenskkoloni

Tyvärr var vi inte så taggade att göra något särskilt i Cairns, så det blev mest rehab och en spontanutgång för vissa... Efter att ha varit i Asien kändes allt väldigt dyrt i Australien, dessutom kändes det som om Bungee, och fallskärm skulle vara något som var smartare att göra i NZ som blir nästa anhalt eftersom det ska vara billigare.

Ovan vårt boende Caravellas, och gatan Esplanade

Tillbaka i Singapore

När vi klev innanför dörren till Backpacker's Inn blev vi inte bara varmt välkomnade av värden som var glad att se oss igen. Utan dessutom satt Martin och Kristoffer innanför dörren och surfade vid datorn... fast det var ändå ganska väntat då jag fått insideinfo om att de bodde i Chinatown. Då vi fick chansen igen bestämde vi oss för att ta ett gäng öl. Denna kväll skulle komma att bli mycket händelserik...

Då Martin och gänget hade smugglat med sig lite fulrom från Malaysia så festade vi till på det. Under tiden vi drack kollade vi på bilder från resans gång och snackade skit. Efter ett par drinkar drog vi sen till baren, om ni läst alla inlägg så vet ni vilken, under vandrarhemmet för lite mer öl.

Väl där inne började vi beställa in kannor och snackade med lite allt möjligt folk. Mer och mer öl resulterade i att alla började bli ganska duktigt berusade. För att inte nämna några detaljer och hänga ut någon särskild i sällskapet nöjer jag mej med att säga att det höll på att bli slagsmål med glasflaskor och en sölade ner sängen lite på hostelet, och en toalettdörr gick sönder... men det var som sagt en underhållande kväll =) Dessutom fick jag reda på att det inte var en gaybar, utan en lesbiskbar...

Var inte fullt lika roligt att kliva upp dagen efter och ta sig till flyget :/