Resten av Australien (6-20 april)

Då jag varit kass på att uppdatera bloggen känner jag att jag måste skriva lite mindre detaljerat om vissa delar för att någonsin hamna någorlunda hamnat i fas... i skrivande stund är jag i Hiroshima och ska alltså skriva om saker som hände för över en månad sedan.

När vi kom tillbaka från Fraser hade vi två slödagar i Hervey Bay igen innan vi begav oss ner till Brisbane. Inget spännande att berätta från dessa dagar mer än att jag investerade i en amerikansk fotboll som fått nöjet att bli rundkastad av mej och mina medresenärer åtskilliga timmar :P

Därefter begav vi oss ner till Brisbane för att lämna tillbaka hyrbilen. Lite sorgset efter att vi hållit följe i två veckor, lite trist att skiljas från friheten att kunna röra sig hur man vill. Brisbane måste jag säga va ett av de sämre stoppen i Australien.. finns säkert en del att erbjuda om man vill ut och kröka. Har iaf fått höra från flera andra källor att de delar min åsikt om Brisbane. Det enda nämnvärda som gjordes i B-town var ett besök på IKEA... som för övrigt var allt annat än enkelt att ta sig till. Efter den obligatoriska "rundan" och en portion köttbullar med mos begav vi oss.


För att ta oss vidare utan bil blev det till att ta Greyhoundbussen. Nästa destination var Surfer's Paradise. Många har talat gott om detta ställe, så förhoppningarna var höga. Men då det börjat dra sej mot höst, och dessutom lite oflyt med vädret va jag måttligt imponerad. För att sammanfatta är Surfer's en tillflyktsort för rika Australiensare och en partystad. Fräscha butiker och en schysst strand, men inget unikt i sej. Gicj ut en kväll där, men kan säga att det kändes mer som Cypern än Australien den kvällen... inte riktigt vad jag är ute efter med den här resan.


Efter 4 dagar i Surfer's reste vi vidare till ett annat omtalat ställe, Byron Bay. Måste säga att jag gillade det mycket bättre. En stad med lite mer gammaldags känsla. haha... eller rättare sagt känns det som att staden fastnat i 60-talet :P Om Surfer's är typ Paris Hilton kan Byron liknas med Cat Stevens... eller någon liknande. Mer avslappnad känsla och finare omgivning bidrog till en bättre vistelse här. Förutom ett gäng öl blev det promenad till Australiens mest östliga punkt... Hade gärna bytt de fyra dagarna i Surfers mot fler i Byron, men men. Inte så mycket man kan göra.


När vi gav oss av från Byron Bay bestämde vi oss för att ta en nattbuss. Haha, antingen kan man se det som att vi inte ville slösa EN HEL DAG av den lilla tid vi hade kvar på en buss... eller att vi tänkte att man kan spara en natts boende i utgift :P Kanske inte deet smartaste av val. Bussföraren körde som om han hade sin gravida fru på bussen och va tvungen att ta sig till sjukhuset, så det blev inte så mycket sömn alls tyvärr.

Så äntligen i Sydney, det första man möttes av var en smått kylig luft. De drygt 50 milen vi reste under natten visade sig göra en mycket stor skillnad. I alla fall om man ser till skillnad mellan morgon/kväll och mitt på dagen.

I Sydney blev det en hel del sightseeing då det finns en del att se. Botaniska trådgården, operahuset, ochThe Rocks (gamla delen av Sydney). En tur till Bondi beach och dessutom lite umgånge med studiepolaren Christoffer som pluggat i Sydney det gågna året.

Sammanfattat var Australien riktigt trevligt. Lite dyrt kan det kännas... iaf om man innan varit i Sydostasien. Men mycket att se och bekvämt väder. Var lite orolig för vädret inför resan. Enligt källor skulle det vara kallt, vilket det oxå är i vissa delar av Australien, men det var över förväntan.

Den 20e reste jag sen vidare till Auckland i Nya Zeeland.

Fraser Island (3-5 april)

Så vaknade man då äntligen på morgonen då vårt sällskap skulle styra skutan mot Fraser. Lagomt roligt va det då när man tittade ut genom fönstret och möttes av spöregn. Men skam den som ger sig. Så vi käkade frukost och gav oss iväg.

När vi så kommit cirka 50 meter i regnet i vår hyrbil, en Land Rover Defender, märkte vi defekt nummer två på bilen... eller förresten, defekt nummer två. Den första var att det inte gick att låsa varken baklucka eller bakdörrar på fordonet, logiskt nog gick det på framdörrarna. Så om tjuvarna var smarta nog att bara kolla bakdörrarna var det fritt fram att plundra bilen... nog om det. Defekt nummer två (ja, det blev ett litet instick där) var alltså att bilen inte kunde hålla tätt. Skulle prata om bilens defekter i ett bra tag till... men känns som om det inte är värt tiden att skriva mer om det. Då det förmodligen inte är det ni vill läsa om :P



Efter en ca 30 minuters färjtur var vi så på Fraser. Kändes riktigt skönt att vara på plats. Däremot visste vi inte exakt vad vi skulle förvänta oss, så det kändes som en bra början då vi efter fem minuters körning hamnade i kö. Nyfiket hoppade jag och Gustav ur för att kolla vad det handlade om... visade sig att ett träd hade blåst över vägen. Men med lite tur i oturen så hade ett av ekipagen med sig en yxa, så det var bara att sätta på sej den rödsvart-rutiga kepsen och börja hugga.

Den första dagen på ön skulle bli den kanske minst spännande av de tre. Vi tog oss från västsidan till östsidan, för västsidan var tydligen lite offlimits av någon anledning. Tror det fanns krokodiler där. Hur som haver körde vi sedan upp för kusten längs stranden (en av få vägar som gick norrut). En upplevelse som var ny för oss alla. Men efter ett tag blev man lite less på det... så som ett brev på posten kom tidvattnet och tvingade oss upp på en väg som vi blivit rekommenderade att åka av hyrbilsfirman som fixade vår "grymma" bil. Det visade sig vara riktigt dumt. För de kommande 4 timmarna skulle vi komma att tillbringa på en skogsväg där man som snabbast kunde åka 20 km/h. detta på grund av rötter, backar, gropar, stenbumlingar m.m. som verkade vara strategiskt utplacerade på gatan för att göra det så besvärligt för dagens förare, Bengan, som det gick. Lagomt till tidvattnet dragit sej tillbaka tillräckligt för att kunna köra längs kusten kom vi tillbaka. Sådär härligt less på bilen och den skumpiga 4 timmarsturen beslutade vi att slå läger vid Eli Creek inför morgondagen.

Eli Creek och Maheno Wreck

Dag två blev det också en hel del transporter. Men vi gick ned längs Eli Creek och stannade till vid ett gammalt vrak som låg på stranden. Längst upp norrut besökte vi även ett ställe som kallades Champagne Pools. Det var en mängd klippor som var lägligt placerade vid kusten... sådär precis rätt höjd för att tidvattensvågorna skulle kunna skölja äver kanten och fylla upp dess hålor med vatten. Så där badade vi en stund innan vi begav oss söderut igen för att campa. Till vår förvåning såg vi helt plötsligt vid horisonten en något som verkade vara en vält bil... och det visade sig mycket riktigt vara just det. Det mest olustiga var att det var ett gäng vi pratat med vid Champagne Pools som råkat i onåd med sanden... men sån tur var så skadades ingen allvarligt. De skulle tydligen ha vejat för en Dingo och då grävt ned ett av framdäcken i sanden... Det ska nämnas att vi under dag två även tänkte åka till Lake Wabby. Men trots att det bara finns typ 5 vägar på hela ön lyckades vi hamna fel. Som resultat hann vi aldrig dit innan mörkret började tränga sig på. Så vi fick snällt skjuta upp det en dag och bygga camp innan det blev för mörkt att få upp tälten.

Därför kallas det Champagne Pools

Vacker soluppgång

Dag tre blev den absolut bästa av dagarna. Med besök på Lake Wabby och Lake MAckenzie rundades besöket på Fraser av på ett lysande manér. Vädret var dessutom prima. Lake Wabby var riktigt coolt, en stor sanddyna mitt ute i skogen med skön i botten av en stor sluttning. Vi blev som femåringar och trotsade skyltarna om att springa ned med nöje... sen grävdes det en stor grav som vi begravde tre av oss i. Mycket roligare en vad det kanske låter :P

Lake Mackenzie var en vacker sjö med glasklart vatten. Detta gladde mej och Magnus. Vi ägnade flera timmar åt att fridyka i vattnet... roligt att testa hur djupt man kunde pressa sig att dyka. Lite synd att vi inte fick veta hur djupt det var bara :P

För att summera så va Fraser riktigt roligt. Det va ett tag sedan man sov i tält ute i det vilda. Dessutom vaggades man till sömns av havet som ständigt brusade genom tältduken. Vår dygnsrytm rubbades ganska bra oxå. Här påbörjades en period där man vaknade runt sex och somnade innan 21... Måstena är iaf Lake Wabby, Lake Mackenzie och Champagne Pools.

Lake Wabby, Hoppbild, Lake Mackenzie

Osynliga tak = hål i pannan

Efter en mellanlandning i Australiens "kötthuvudstad" Rockhampton var vi i Hervey Bay. Staden som läg närmast färjan som skulle ta oss till Fraser Island. Vårt Hostel hette Friendly Hostel... men visade sig vara allt annat än Friendly. Strax efter att vi checkat in och kånkat upp väskorna skulle jag gå ner och fråga i receptionen om deras internet... bara det att jag testade en annan väg ned från övervåningen denna gång.

Detta visade sig vara ett dumt val, även om jag vill anse att min skuld till skadan är minimal, i efterhand. För när jag skulle ducka för en strategiskt placerad gren, som ett träd retfullt hängt ner mitt i trappan så small det bara till... innan jag fattat vad som hänt började det droppa blod, efter att ha skrikit ett vrål över besvikelse att det skulle hända nu... vi har ju inte tid med sånt hääär! Det visade sig att jag slagit huvudet i en takkant som praktiskt nog oxå var grön som grenen som hängde ner... så när jag duckade under grenen böjde jag mej rakt in i kanten...

Mina medresenärer trodde mej inte riktigrt först när jag ropade att jag blödde... men gav med sig ganska snabbt då de såg det. Vi stoppade blödningen och begav oss sen till akuten för att kolla om det behövde sys. Till min glädje har ju Sverige avtal med Australien (för övrigt det enda av de jag rest/kommer resa i), så jag fick gratis sjukvård. Så efter att ha fyllt i ett formulär med uppgifter om födelseår och passnummer med mera fick jag efter 20 minuters väntan träffa en läkare.

Han synade såret och frågade lite om stelkramp... jag sa att jag hade fullt skydd. Så han ville se vaccinationskortet, typiskt nog var det på engelska. Jag sa stolt att jag hade alla fyra... men han replikerade snabbt att man skulle ha fem för att vara "home safe" så att säga. Antagligen tog jag den femte i skolan och inte hade det på mitt vaccinationskort.. men lika bra att ta en till bara för att vara säker. Det va ju ändå gratis :P

Förutom sprutan fick jag ett par häftstift i huvudet, mycket roligt såg det ut, verktyget han häftade med såg ut som en vanlig häftapparat, det kändes lite sådär också när stiften trängde in. Sån tur var stoppade denna lilla skada inte resan till Fraser vilket vi varit rädda för... med tanke på infektionsrisker med mera.

Dagen efter var det meningen att vi skulle skaffa tält för att kunna bo på stränderna på Fraser Island. Men då ingen verkade vara villig att hyra ut bara utrustningen fick vi hyra EN TILL BIL för att komma iväg. Men vi fick iaf en bra deal... den nya bilen var ett uppenbart nerbyte vid första anblicken, men vi skulle få reda på mer nackdelar så småningom... det får du oxå. Nästa inlägg får ni veta lite mer om Fraser.

Stiften och spår i hatten från kollisionen

Med en fransk kapten runt Whitsunday

Efter floppen på Magnetic Island så tänkte vi göra ett nytt försök. När vi kommit fram till Airlie Beach, började vi genast leta efter båtar som skulle kunna ta oss ut på Whitsunday islands. Hade fått höra av flera, både mer och mindre pålitliga källor, att det skulle vara grymt.

Efter att ha letat efter en båt som ska kunna ta ut oss de närmaste dagarna så fick vi till slut nys om en båt med en fransk kapten... då slog jag näven i bordet och sa "vi tar det" på en gång. Med en fransos bakom rodret kan det ju inte gå fel. Framförallt kan man ju iaf skratta lite inombords åt den underbara dialekten :P

Vår båt Walzing Mathilda

Seglatsen sträckte sig över tre dagar med två övernattningar till havs. Allt ingick, så det enda vi behövde tänka på inför resan var att fylla på ölförrådet, tom solskydd ingick om man inte ville ha sin egen... men då vi ville använda olja för att steka, och inte deras 30+ spf nyttjade vi inte det generösa erbjudandet...

Hytten vi sov i,trångt och mysigt

För att sammanfatta aktiviteterna så var inte alla lika vana vid vågornas svallande som oss... Gustav fick armen nersprayad av en spansk spya bland annat. I övrigt blev det en del snorkling och ett par landstigningar för att se vad öarna hade att erbjuda. Whitehaven beach va riktigt häftigt. Har aldrig varit på en strand med mer finkornig sand, eller så vit för den delen. Glada koreaner och sol fanns det oxå... haha. Har aldrig förstått asiaters förtjusning för V-tecknet på kort. Varje kort de tar ska de posea med det...

Vi klarade oss iaf i land och begav oss efter en till natt i Airlie Beach, som är portstaden ut till Whitsunday, innan vi åkte vidare mot Fraser Island.

Lite blandad kompott från seglingen, bland andra det vackra Whitehaven

Med hyrbilen mot Magnetic

Efter att ha hämtat hyrbilen från Britz bar det av söderut längs kusten. Kändes riktigt skönt att få resa med den frihet som bilen ger.

Första stoppet bestämde vi skulle bli Magnetic island. Turen ner till Airlie Beach och Whitsunday Islands bedömde vi som en allt för lång resa att avverka på bara en dag. Detta skulle komma att visa sig vara ett av de sämre besluten vi fattat... eller det kändes som det den kvällen sen när vi kom fram iaf.

Efter att ha kommit fram till Townsville efter ett antal timmar i bilen väntade vi spänt på att färjan skulle ta oss över till Magnetic Island. Eftersom färjbiljetten kostade 1500 för 30 min färd ökade våra förväntningar ytterligare... bara för att slås i botten när vi efter en timmes letande hittade vårat boende. Lämpligt nog hade stället bytt namn sen broschyren trycktes... så det av lite svårt att hitta. Till råge på allt visade det sej att rummet vi skulleflytta in i var nersunkat av andra, och luktade kadaver. Vi gick och bad om ett nytt rum, och fick det iaf (mot en kostnad förstås, sen om det var ett strategiskt val av dem eller inte att lägga oss i det rummet kan diskuteras). Dagen hade urartat ganska rejält. Så vid det här laget var man både vrålhungrig och smått förbannad.

Måste tilläggas att toaletten, som åtminstone var vår egen, såg ut att vara hämtad från en skräckfilm. Ljuset där inne var bokstavligen blått!

Dagen efter när besvikelsen lagt sig något tog vi oss till Koala Village. Fick en guidad tur med visning av fåglar, krokodiler, ödlor och koalor bland annat. Bilder kommer nedan.

Summa summarum efter den andra natten blev att det kanske inte var så hemskt som det kändes första kvällen. Då var det bara den berömda "kaka på kaka"-effekten som spelade oss ett spratt... men om man nu måste skippa något på resan så kan man ha roligare för pengarna än att åka till Magnetic Island.

Nästa stopp är Airlie Beach och Whitsunday Islands.

Nu kan förresten alla kommentera inläggen och inte bara de med konton på blogspot... hade missat att jag hade en spärr. Det är säkert många av er som varit sömnlösa över detta, så äntligen kan ni utan facebook skicka hälsning här.

Cairns gyttjestaden nummer ett! (22-25 mars)

Efter en sömnlös flygtur till Cairns via Melbourne var vi då framme vid första destinationen på vår resa längs Australiens östkust. Då ingen av oss lyckats sova något på våra respektive flighter blev den första dagen mest bara en liten mjukstart på vistelsen. Vi handlade lite och kollade runt lite längs turiststråket "Esplanade" som vi prakiskt nog även bodde på. Fint placerat längs kusten... med det enda problemet att det nästan alltid var lågvatten. Så det enda man såg längs kusten var ett enda stort gyttjebad!

Utsikten från kustlinjen

De hade dock en lösning på detta problem genom att bygga en lagun längs stranden som kunde användas som substitut. Där spenderade vi många timmar de första dagarna. Kändes lite konstigt att vara i ett engelskspråkigt land... tog faktiskt ett par dagar innan vi vande oss med att vara i Oz!

Den blå lagunen, verkade nästan vara svenskkoloni

Tyvärr var vi inte så taggade att göra något särskilt i Cairns, så det blev mest rehab och en spontanutgång för vissa... Efter att ha varit i Asien kändes allt väldigt dyrt i Australien, dessutom kändes det som om Bungee, och fallskärm skulle vara något som var smartare att göra i NZ som blir nästa anhalt eftersom det ska vara billigare.

Ovan vårt boende Caravellas, och gatan Esplanade

Tillbaka i Singapore

När vi klev innanför dörren till Backpacker's Inn blev vi inte bara varmt välkomnade av värden som var glad att se oss igen. Utan dessutom satt Martin och Kristoffer innanför dörren och surfade vid datorn... fast det var ändå ganska väntat då jag fått insideinfo om att de bodde i Chinatown. Då vi fick chansen igen bestämde vi oss för att ta ett gäng öl. Denna kväll skulle komma att bli mycket händelserik...

Då Martin och gänget hade smugglat med sig lite fulrom från Malaysia så festade vi till på det. Under tiden vi drack kollade vi på bilder från resans gång och snackade skit. Efter ett par drinkar drog vi sen till baren, om ni läst alla inlägg så vet ni vilken, under vandrarhemmet för lite mer öl.

Väl där inne började vi beställa in kannor och snackade med lite allt möjligt folk. Mer och mer öl resulterade i att alla började bli ganska duktigt berusade. För att inte nämna några detaljer och hänga ut någon särskild i sällskapet nöjer jag mej med att säga att det höll på att bli slagsmål med glasflaskor och en sölade ner sängen lite på hostelet, och en toalettdörr gick sönder... men det var som sagt en underhållande kväll =) Dessutom fick jag reda på att det inte var en gaybar, utan en lesbiskbar...

Var inte fullt lika roligt att kliva upp dagen efter och ta sig till flyget :/

Kuala Lumpur del två (18/3-20/3)

Efter en 3 timmar lång flight var vi då tillbaka i Kuala Lumpur. Tyvärr hade vi slarvat lite med bokningen, så när vi kom fram runt midnatt (2 timmar försenat) hade vi varken någonstans att sova eller någon aning om hur vi skulle ta oss de åtta mil som var mellan flygplatsen och centrala KL.

Men, som den rappande skåningen Timbuktu sjunger: "det löser sej, det gör det alltid...". Först hade vi turen att hinna med sista bussen. När det hostel vi hoppats kunna bo på visade sig vara fullt sprang vi ihop med en inföding som precis varit och köpt några öl. Den här killen var både full och förmodligen hög på gräs... men han berättade att han hade ett ställe vim kunde bo på. Då klockan var runt två och orken började tryta följde vi med för att se vad det var för typ av boende. Väl på plats så orkade vi inte annat än att ta det. Lokalerna verkade vara ett gammalt kontorskomplex, rummen va små och saknade riktiga dörrar. Men det fick duga för de 20 kr natten vi betalade. Till Veronicas förtret fanns det kackerlackor, fast jag såg inga... och till min lycka hade de wlan. Så för min del var det ett grymt boende.

Ett av våra rum på Le Village

Efter att ha sovit en god nattsömn gjorde vi ett andra försök att ta oss till Petronas Towers, förra försöket blev inte så lyckat... men denna gången var vi förberedda och uppklädda. Så nu gick det kanon. Var intressant att se hur de jobbade, framförallt blev jag fascinerad över hur tyst det var i lokalerna medans arbetarna satt och gjorde sitt. Dessutom är lokalhyran billigare än en sunkig lokal i Kista... helt sjukt!

Uppe hos Syntronics i Petronas

Efter Petronas Towers gick vi till ett udda bageri och köpte bakelser som vi tog med oss till parken bakom komplexet. Bröden hade obskyra smaker såsom, "Hot Dog" och "Corn and Butter" för att nämna några... man börjar ju fundera lite vad malayerna har för konstig smak. Det var faktiskt okej, men skulle aldrig sträcka mej så långt som att säga att det var gott.

Nästa stopp därefter blev Singapore där flyget till Australien skulle lyfta.

Våra härliga bakelser: överst, korvsmak med tomat, under har vi majsbakelsen.

Monsterhosta sätter stopp för raftingen

Som jag skrev innan var det planerat att vi skulle dra ut på rafting vår näst sista dag på ön. Det stämde ju alldeles utmärkt att så var fallet, men tyvärr så gällde det inte mej. Efter en natt av konstant hostande och även ett rejält åskväder var det bara att konstatera att det inte vore en särskilt bra idé att sitta i en gul båt och paddla för allt man är värd när kroppen uppenbarligen inte mår bra.

Sen var det då dags att lämna ön... 11 dagar med kanonväder och en del upplevelser. För er som inte varit på Bali kan jag rekommendera det. Jag kommer garanterat återvända. Frågan är bara när ;)

Bajskaffe och monkeytown

Efter ett snack med vår chaufför Nyoman, hade vi bestämt att vi denna dag (15e mars) skulle ut och kika lite mer på vad ön har att erbjuda förutom stränder och billig mat. Hämtning var beställd klockan 8.00 och Nyoman var på plats 30 minuter innan utsatt tid... till skillnad från hemma är de alltid ute i god tid! Det enda problemet var att en i sällskapet, Magnus, hade försvunnit kvällen innan och inte kommit hem ännu. Så jag fick tyvärr skicka iväg Nyoman igen med ursäkten 50 000 rupier och att vi skulle ringa när/om vår vän skulle dyka upp så skulle vi se om han fortfarande var ledig.

Tiden gick och vi andra började bli lite smått oroliga för Magnus då tiden gick och han samtidigt vägrade svara i telefonen... så äntligen, runt 10.30 tiden så kommer han då lunkandes (var han hade varit behöver vi inte prata om :P). Glasögonen satt lite halvt på sned och han såg inte ut att må allt för bra. Så de andra gav honom lite vatten och huvudvärkstabletter medans jag ringde Nyoman igen. Tack och lov så var han fortfarande tillgänglig och skulle komma inom 30 min....

Sjävla turen gick först till en silver- och guldsmed som vi inte stannade allt för länge hos. Sedan blev det en tur till ett tempel... då jag inte kommer ihåg det längre så kallar vi det "Bintang templet" :P Ni som varit på Bali kanske fattar. Efter att ha blivit påtvingade saronger fick vi då gå in och kolla på ruinerna...

Efter att ha fotat loss på ruinerna och sprungit ifrån ett gäng påstridiga gatusäljare gav vi oss av till en kaffeodling uppe i bergen. Där fick vi även se hur det smått legendariska "Luwakkaffet" produceras. För er som inte vet det är en Luwak, eller indisk palmmård som det också kallas, ett djur som de har i burar där. Det fascinerande är att de matar dessa djur med kaffebönor... sedan så tar de dessa djurs avföring och maler ner kaffe av dessa. Detta är alltså en delikatess och är det förmodligen dyraste kaffet i världen. På denna odling fick man chansen att smaka detta kaffe förmånligt. Fredrik, kaffeentusiast som han är, var inte sen att nappa på det. Efter att ha tagit en mun av kaffet log han och sa nöjt: "skitgott!"

Luwakkaffe "på gång"

Alla stoppen var inte så värst intressanta, men vi stannade till vid en vulkan (Mount Batur) och åt lunch på en terass ut mot berget, mäktigt! Sen blev det risplattåer och sist men inte minst monkeyforest.

Vid apstaden (ligger i Ubud om nån får för sig att åka dit) möttes man direkt av apor, så fort vi klivit ur bilen. En ganska konstig känsla... de sprang mer eller mindre runt fritt i staden. När vi skulle betala inträde fick vi även en trevlig överraskning, två apor ville välkomna oss och ställde sig precis framför oss och bjöd på en parningsakt som hette duga. Sällskapet började garva ljudligt, men inte lika som ett gäng ryssar som stod bredvid som dessutom började kasta bananer efter det älskande paret. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att lyckas filma, resterande tid i "apstaden" gick ut på att akta sig för att bli biten och fota så mycket det gick :P

Utmattade efter dagens aktiviteter, och även lite för att vi kvällen innan svängde våra lurviga, bar det sedan av tillbaka till Kuta.

Tre dagar blir till två, och oväntad fiskföda

Som jag nämnde skulle jag och Gustav ta en tredagars dykkurs. Så vi blev upphämtade en torsdagmorgon av bolaget på hotellet (grym service!). När vi kom fram så möttes vi av en mustaschbeprydd liten snubbe som välkomnade oss, kommer tyvärr inte ihåg namnet på honom... Men han va inte sen att påpeka att han var en typ som tyckte att man skulle lära sig genom att göra snarare än att sitta i en skolbänk hela dagen. han frågade om det var okej att vi tog certet på två dagar istället för tre... jag och Gustav var inte sena att anta erbjudandet.

Test av utrustning

Så efter ca 2 timmars teori och test av utrustning begav vi oss av utåt vattnet för att dyka. Var över förväntan att dyka, kändes förstås lite ovant i början men man vande sig snabbt vid allt. Efter diverse övningar att tömma vatten ur glasögonen och mest bara bekanta oss så gav vi oss upp igen efter ca 40 minuter. När vi väl kom upp till ytan började jag länna mej lite åksjuk... så vi satte oss och vilade en stund innan det var dags för det andra dyket. Vet inte riktigt varför jag blev åksjuk, men var vid tillfället ganska förkyld, vilket kunde bidra till känsligheten. Hur som helst så lugnade det ner sig och vi begav oss ner en andra gång för lite mer avancerade övningar. Det gick alldeles utmärkt till en början. Men när vi placerade oss på botten för att öva stretchning om man själv eller kollegan fick kramp började det svaja lite... jag kände helt plötsligt hurt jag va tvungen att kasta upp. Men hur fasiken gör man det under vatten hann jag tänka. Sen kom det bara... det enda jag hann tänka var att bita ihop så att inte munstycket skulle flyga ur käften. Sen efter första kaskaden så kom det fiskar som flockades runt mej som tokar för att få sej en munsbit av de nudlar jag hade ätit till frukost. Det kom några svängar till... efter att jag tömt mej helt och hållet begav vi oss en snabbis till ytan för att få skölja ur munnen ordentligt. Sen var det på det igen bara ;) Kändes bra mycket bättre efter att ha vomerat.

Wonderboy och hans sidekick...

Efter att ha klarat andra dyket med tillhörande övningar begav vi sedan oss inåt land, och efter lite mat fick vi bege oss hemåt för dagen.

Utbildningsdag nummer två bestämde sig resten av gruppen (Magnus, Veronica och Fredrik) att det oxå skulle följa med och snorkla lite medans vi dök. Dessutom hade de hört om mina bravader från dagen innan och tänkte att de skulle få se lite på första parkett. Så efter den sedvanliga teorin så var det dags för nästa dyk. Idag var det lite mer strömt och blåsigt än dagen innan så sikten idag var tyvärr lite sämre. Precis som första dagen så gick det första dyket kanon, men så fort man kom upp efter det så mådde man lite sämre. Vi bytte dykspot infför det andra dyket. Det verkade som omdetta ställe hade mycket klarare vatten och det var relativt lugnt i vattnet. För medan jag återhämtade mej lite så snorklade övriga lite. Dyk två denna dag var det sista vi skulle göra. Övningarna var navigering och olika "emergency-ascends". Fram till och med navigeringen gick det bra, sen började det strömma till igen. Som resultat så spydde jag igen... hahaha! Men nu hade man ju rutin, så det var bara att göra "okej-signal" och köra vidare :P Och havet verkar faktiskt ha lite komisk timing, för precis efter att jag hade kräkits försämrades sikten rejält. Detta hade förstås mina dykarkollegor väldigt roligt åt... sånt man får bjuda på ;)

Så efter en två-dagars-kurs och två spyor har jag nu iaf dykcertifikat.

Dolph tog sitt dykcert på samma ställe... creddigt :P

Kuta och lite planering

Efter en halvtimmes färd med vår personliga förare (Tomys brorson) Nyoman Supatra hade vi tagit oss från Sanur till det lite mer ungdomliga Kuta. Efter att ha checkat in på vårt boende, Kedin's Inn, kollade vi in området och åt lite mat. Planerna för resten av resan gjordes oxå, först några dagar för att kolla in Kuta. Sedan skulle jag och Gustav ta tre dagar vigda åt att ta dykcert. En rundresa planerades även där vi skulle se oss om på ön och uppleva lite annat än turistorterna. Innan hemresan planerades även en raftingtur in.

Mer om dessa aktiviteter kommer strax :P

Kuta Beach